christinalundstrm.blogg.se

Äntligen har det varit en produktiv vecka här hemma. Tv-bänken har skruvats ihop klart, byrån har flyttat till köket, all teknikskit har packats upp och kopplats till teven och till varandra (vilket är ett vidrigt projekt när man har reciever, dvd, 2 apple TV's, högtalare, LP-spelare osv), mitt armeringsjärn är uppsatt, nya dörrmattan är vårdslöst slaktad med en slö mattkniv för att passa in i hallen... Det tar sig helt enkelt.

 

Jag avskyr egentligen att typ borra med slagborren och brukar överlåta det till farsan när det blir tillfälle, men igår kände jag att;
1. Jag vill verkligen ha upp armeringsjärnet NU
2. Jag vill inte vara så beroende av någon annan utan känna att jag klarar något själv (hemmafixsmässigt)
3. Farsan kanske ska få göra något annat än att borra upp saker när han väl är här?

 

Egentligen är det väl inte borrandet i sig som är det svåra, jag brukar mest sabba det genom att saker blir snea alternativt använda fel borr till fel plugg. Men man måste ju våga prova för att bli bättre mindre dålig.